Sovjetunionens grundlag tillät ”mötesfrihet, friheten att yttra sig i ord och tryck och rätten att bilda föreningar”. Även om man gärna skyltade med dessa principer var det i själva verket inte tillåtet att anordna och tala offentligt på andra politiska möten än de som hölls inom ramen för det regerande kommunistiska partiets och dess underorganisationers verksamhet. Deltagande vid demonstrationer till stöd för partiet och regeringen på arbetarrörelsens internationella högtidsdag 1 maj och på oktoberrevolutionens årsdag 7 november var däremot obligatoriskt. I Estland drar självinitierade politiska protestmöten och demonstrationer därför fortfarande ganska lite folk, eftersom man minns de obligatoriska manifestationerna som någonting tröttsamt och otrevligt.
TALLINNGARNISONENS SOLDATER PÅ FÖRSTAMAJPARADEN PÅ FRIHETSTORGET. 1 MAJ 1955. (NATIONALARKIVET)
OKTOBERPARADEN. SLOGAN ”LÄNGE LEVE STORA OKTOBERREVOLUTIONEN” OCH OENGAGERADE MINER. 1970-TALET. (NATIONALARKIVET)
ELEVER FRÅN MÄRJAMAA GYMNASIUM, KLASS 6B, HJÄLPER MÄRJAMAA KOLLEKTIVJORDBRUK ATT TA UPP POTATIS PÅ DEN KOLLEKTIVA ARBETSDAGEN TILLÄGNAD SOVJETUNIONENS KONSTITUTIONSDAG OCH DET SOVJETISKA LENINISTISK-KOMMUNISTISKA UNGDOMSFÖRBUNDETS (KOMSOMOL) 61-ÅRSDAG. SEPTEMBER 1979. (NATIONALARKIVET)
Tidsbestämda uppträdande- och publiceringsförbud vid lättare politiska snedsteg hörde till vanligheterna. Dessutom fick musiker årligen delta vid s.k. ”tariffiering” för att där spela upp sin repertoar inför en kommission som därefter beslutade om de fick uppträda offentligt eller inte. Genom den s.k. tariffieringen kunde makthavare redan i förväg sortera ut de enligt deras mening olämpliga artisterna.
ESTLANDS RADIO- OCH TELEVISIONSANSTÄLLDAS FOTBOLLSMATCH, MUSIKGRUPP PROPELLER, DYNAMO STADION, KADRIORG. 1980. (ERR:S ARKIV)
POETEN A. MÜLLER. IDAG HAR VI INGA UPPTRÄDANDEFÖRBUD. I DEMOKRATISKA SAMHÄLLEN ÄR DE SÄLLSYNTA OCH MÅSTE I SÅ FALL VARA SKÄLIGEN GRUNDADE. MAJ 2002. (NATIONALARKIVET)
MUSIKGRUPPEN PROPELLER: A. VARTS, P. MALKOV, P. VOLKONSKI, P. MÄÄRITS, P. KUULBERG UNDER EN FOTBOLLSMATCH MELLAN TEAMEN FRÅN ESTLANDS TELEVISION OCH RADIO. 1995. (ERR:S ARKIV)
Under sovjettiden fick man ofta höra om en och annan rockmusiker som hade fått ”uppträdandeförbud”. Till Peeter Volkonski som ett exempel meddelade Estniska SSR:s kulturminister ett totalt uppträdandeförbud. Efter en konsert med sin grupp Propeller på en fotbollsmatch 1980 förbjöds han att uppträda offentligt inte bara som musiker, utan också som skådespelare på teatern där han jobbade. Förbudet gällde i fem år – fram till 1985!
Skådespelaren på teater Vanemuine och senare den kända rockmusikern Aleksander Müller (1947–2013) uppträdde 1976 på en rockfestival i Viljandi. Han förbjöds att framföra låten ”Knarkare” som han hade skrivit till Jüri Üdis texter, men han gjorde det ändå till publikens stora glädje. Följden blev förstås ett års uppträdandeförbud.
Sovjetmakten nationaliserade kyrkornas tillgångar samt begränsade deras församlingars verksamhet och ekonomiska möjligheter (förbud mot socialomsorg, barn- och kvinnoverksamhet, krav på att söka tillstånd hos verkställande kommittén för styrelsemöten, stora volymbaserade hyror för användning av kyrkans lokaler, sexfaldigt elpris och betalning av en obligatorisk andel av folkets frivilliga gåvor till Fredsfonden för sovjetisk utlandspropaganda). Efter Stalins död, när många fick lov att återvända från Sibirien och livet blev något friare, växte även antalet gudstjänster i kyrkorna. Det följdes av en massiv antireligiös kampanj. Med statliga pengar genomfördes kampanjer för kämpande ateism, att publicera andlig litteratur var omöjligt. Några kalendrar med kyrkliga helger och sånghäften fick tryckas i små upplagor. De som tog med sig andlig litteratur från utlandsresor betraktades som smugglare.
ANMÄLAN TILL FUNKTIONÄREN FÖR RELIGIÖSA ÄRENDEN. JANUARI 1970. (EELK:S KONSISTORIUMS ARKIV)
JULEN I KARLSKYRKAN. DECEMBER 1968. (EELK:S DOMBERGETS KARLSFÖRSAMLINGS ARKIV I TALLINN)
Trots att kyrkan var hänvisad till samhällets ytterkanter lockade minnesgudstjänster och kyrkans julaftnar mycket folk. Kyrkans och julens budskap erbjöd en motvikt till propagandan som man dagligen fick höra från radion och läsa i tidningarna.
Dock kunde kyrkobesök innebära vissa risker. Även anonyma tips kunde få en oförsiktig medborgare svartlistad och tagen under noggrannare lupp. De som hade ett jobb med någorlunda större ansvar, kunde även förlora jobbet. För skolelever var risken ännu större. Under julen övervakades kyrkorna noggrant av lärare och flitigare medlemmar av det kommunistiska ungdomsförbundet. Ett kyrkobesök kunde räcka för att få en skolelev utslängd från skolan.
Utstörning av radiosignaler från fientliga stationer blev vanlig praxis. En av komponenterna i det kalla kriget som bröt ut mellan Sovjetunionen och västvärlden efter andra världskrigets slut var just medieattacker. Propaganda besvarades alltid med motpropagada. Flera av s.k. fientliga radiostationer innebar extra stort huvudbry för Sovjetunionen: Radio Free Europe, Voice of America och Radio Liberty. För att förhindra lyssnande av dessa användes särskilda signaldämpande stationer.
Finska TV-kanaler kunde ses i norra Estland mer eller mindre bra med lokala TV-apparater och mottagare fr.o.m. 1960-talet. Den 6 april 1982 krävde EKP:s Centralkommittés politiska byrå att kampen mot den borgerliga televisionen ska ges högsta prioritet i det ideologiska arbetet.
PROPAGANDAPOSTER
(OCKUPATIONSMUSEET)
Hjärntvätt innebar ett konsekvent och våldsamt påtvingande av den kommunistiska ideologin samt sovjetiska värderingar, övertygelser och ställningstaganden. Tanken var att känslorna och viljan hos hjärntvättsutsatta skulle resultera i ett slags ny art, en homo soveticus som inte fick ha några nationella eller religiösa ideal. Anklagelser för nationalism eller religiositet kunde leda till repressalier. Hjärntvätt tillämpades ända från dagisåren till högskolan. Medan daghem propagerade den sovjetiska livsstilen i enklare former lärde högskolorna ut obligatoriska ämnen som SUKP:s historia, dialektisk och historisk materialism, socialismens politekonomi och vetenskaplig kommunism.
UNGDOMAR UPPFOSTRADES REDAN FRÅN BARNSBEN TILL INSTÄLLNINGEN ATT DET ÄR SUKP SOM ÄR DEN NYA TIDENS FÖRSTÅND, HEDER OCH SAMVETE. EN PIONJÄRHÄLSNING TILL EKP:S TARTUORGANISATIONS 26:E KONFERENS. 17 DECEMBER 1983. (NATIONALARKIVET)
S.K. OKTOBERBARN OCH PIONJÄRER FÖRBEREDDES REDAN TIDIGT FÖR ETT MEDLEMSKAP I DET KOMMUNISTISKA UNGDOMSFÖRBUNDET. DELTAGARE I DEN 23:E KONFERENSEN FÖR ESTLANDS LENINISTISK-KOMMUNISTISKA UNGDOMSFÖRBUND I PAIDE DISTRIKT HÄLSAS VÄLKOMNA AV LOKALA OKTOBERBARN OCH PIONJÄRER. DECEMBER 1986. (NATIONALARKIVET)
PIONJÄRPARADEN TILL ÄRAN AV PIONJÄRORGANISATIONENS 63-ÅRSDAG. MAJ 1985. (NATIONALARKIVET)
EFTER BOKDESTRUKTION: NYA LÄSTIPS I SLOGANFORM. SJÄLVKLART REKOMMENDERAS DEN SOVJETISKA LITTERATUREN. BESÖKARE I ÕISU BIBLIOTEK, VILJANDI DISTRIKT. DECEMBER 1951. (NATIONALARKIVET)
”SOVJETISKA BÖCKER ÄR EN RIKLIG KUNSKAPSKÄLLA.” TUDUS BYRÅDS BIBLIOTEKARIE A. PIKKA TALAR MED AKTVA LÄSARE. JANUARI 1951. (NATIONALARKIVET)
