Restriktioner utifrån Sovjetunionens nationalpolitik och etniskt ursprung

MIGRATION

Sovjetmakten främjade intern migration. 1974 uppmanade Sovjetunionens Kommunistiska Partis Centralkommittés generalsekreterare Leonid Brezjnev det kommunistiska ungdomsförbundet att på fem år anlägga 3500 kilometer järnväg med 200 nya stationer och städer i Sibirien, den s.k. Bajkal-Amur-magistralen (BAM), för att få tillgång till områdets enorma naturtillgångar. Många ungdomar som deltog i anläggningsarbeten bor kvar i området ännu i dag.

ANLÄGGNINGSARBETEN PÅ BAJKAL-AMUR-JÄRNVÄGEN. 1976. (NATIONALARKIVET)

EN AGITATIONSGRUPP UPPTRÄDER FÖR JÄRNVÄGSBYGGARE PÅ BAM. 1977. (NATIONALARKIVET)

HALVOBLIGATORISK ARBETSKRAFTSINFÖRSEL

Stora byggobjekt, som t.ex. den olympiska seglingsanläggningen eller stadsdelen Lasnamäe i Tallinn, uppfördes med hjälp av byggarbetare från hela Sovjetunionen. De fick tillgång till lägenhet nära byggplatsen utanför bostadskön och därför stannade många kvar i området även efter byggarbetens slut. Baltikum hörde till favoritområdena då levnadsstandarden här var något högre och även livsstilen mer västlik. Detta ledde till stora demografiska ändringar. Urinvånares andel i befolkningen minskade avsevärt. Det i sin tur orsakade spänningar mellan olika nationaliteter.

TILL STÖRRE OBJEKT ANLITADES OFTA BYGGARBETARE UTIFRÅN. BYGGARE AV PÜSSI TRÄFIBERFABRIK (FRÅN VÄNSTER) V. ZMITRITJENKO, V. TJELMODEJEV, N. ANTSSEN, V. ZAVJALOV OCH M. SASS. OKTOBER 1981. (NATIONALARKIVET)

ARBETSKRAFTSINVANDRARE FICK NYBYGGDA LÄGENHETER UTANFÖR BOSTADSKÖN. KRIGS- OCH ARBETSVETERANERS BOSTADSHUS I LASNAMÄE. APRIL 1986. (NATIONALARKIVET)

SOVJETUNIONENS NATIONALPOLITIK OCH RESTRIKTIONER UTIFRÅN ENS ETNICITET

Den 19 december 1978 antog EKP:s Centralkommitté ett hemligt beslut som gav begränsad användning av det estniska språket som offentligt språk samt strävan efter tvåspråkighet i Estland högsta prioritet inom partiet. Det höjde ryska befolkningens och det ryska språkets redan höga status ytterligare. Dokumentblanketter i den offentliga sektorn upprättades på ryska och till olika tjänster anlitades främst rysktalande personal som inte kunde estniska.

Storindustrin som byggdes upp i Estland var tänkt att fungera som en invandrarpump. Råvaran till industrin importerades från Sovjetunionens övriga regioner och slutprodukter exporterades, då det inte fanns något behov av dem i Estland. Centralstyrda sovjetföretag leddes från Moskva, av rysktalande. En stor del av arbetsplatserna fylldes med ryssar.

H. PÖÖGELMANNS ELEKTROTEKNISKA FABRIKS PARTIKOMMITTÉS STF SEKRETERARE V. JUDINA SAMTALAR MED FÖRETAGETS PROPAGANDISTER. 1981. (NATIONALARKIVET)

SOVJETPROPAGANDAN SPREDS OFTA JUST AV DEN RYSKTALANDE BEFOLKNINGEN. PROPAGANDISTER FRÅN H. PÖÖGELMANNS ELEKTROTEKNISKA FABRIK (FRÅN VÄNSTER) T. AVRAMENKO, L. MURASJOVA, V. MULIKOV OCH V. LVOVA I FABRIKENS BIBLIOTEK. 1981. (NATIONALARKIVET)

Även fientlighet mot judar förekom i Sovjetunionen. Det fick bl.a. en av våra internationellt mest kända semiotiker, professor vid Tartu Universitet Juri Lotman erfara, som var av judiskt ursprung. Han stötte upprepade gånger på svårigheter vid publicering av sina verk. Så sent som 1987 avvisades Juri Lotmans kandidatur till akademiledamot på ett ytterst skamligt sätt.

Den nya grundlagen som Sovjetunionen antog 1977 föreskrev utvecklande av en ny människotyp. Den sovjetiska människan eller s.k. homo soveticus skulle vara en övertygad kommunist som framför allt annat värdesätter marxistisk-leninistiska tankenormer, är trogen till sitt parti och arbetar flitigt och osjälviskt.

FÖRELÄSNING AV PROFESSOR VID TARTUS STATLIGA UNIVERSITETS INSTITUT FÖR RYSK LITTERATUR, INTERNATIONELLT ERKÄND SEMIOTIKER J.LOTMAN SOM UTSATTES FÖR FÖRFÖLJELSER I LENINGRAD OCH SOM FICK FORTSÄTTA MED SITT JOBB I ESTLAND. 16 MAJ 1979.
(NATIONALARKIVET)

”UPPFOSTRAN AV DEN NYA, SOVJETISKA MÄNNISKAN PÅGÅR FÖR FULLT.” ARBETS- OCH PARTIVETERANEN G. LARTSEV FRÅN M. KALININS ELEKTROTEKNISKA FABRIK I TALLINN BERÄTTAR FÖR MEDLEMMAR I FABRIKENS KOMMUNISTISKA UNGDOMSFÖRBUND OM SITT MÖTE MED KAMRAT M. KALININ. JUNI 1983. (NATIONALARKIVET)

ETT FRIMÄRKE FRÅN SOVJETREPUBLIKEN ESTLAND.
1967. (PRIVAT SAMLING)

FÖRBUD MOT POLITISK VALMÖJLIGHET

Inga andra partier fick existera bredvid det kommunistiska partiet. Det var ett enpartisystem som rådde. Det kommunistiska partiet hade egna barnorganisationer med oktoberbarn och pionjärer som medlemmar. Medlemskap i dessa organisationer var så gott som obligatoriskt. Precis som medlemskap i det Sovjetiska Leninistisk-kommunistiska Ungdomsförbundet (SLKUF) eller s.k. komsomol. Alla dessa organisationer tjänade ett huvudsyfte – att vara en plantskola för framtida kommunister.

Även alla andra massorganisationer stod under statlig kontroll och uträttade ärenden som staten beordrade. Fackföreningar t.ex. fick ägna sig åt sina medlemmars fritidsaktiviteter, kommunistisk uppfostran och fördelning av bristvaror, inte åt skyddet av deras intressen som var deras främsta syfte när de bildades. En sådan massorganisation som bildades år 1951 för förstärkning av Sovjetunionens försvarsförmåga var DOSAAF (frivillig hjälporganisation till armén, flygvapnet och marinen). Även om medlemskap i organisationen var frivilligt kunde skolan eller arbetsgivare kräva eller förutsätta det.

ДОСААФ ELLER DOSAAF – PATRIOTERNAS SKOLA SÅSOM TEXTEN PÅ VÄGGEN PÅPEKAR. UNDERPOLKOVNIK I. GRITSENKO MÖTER ELEVER FRÅN DOSAAFS RADIOTEKNIKSKOLA I TALLINN. SEPTEMBER 1983.
(NATIONALARKIVET)

LENIN KALLADE FACKFÖRENINGAR FÖR KOMMUNISMENS SKOLA. KABINETTET FÖR FACKFÖRENINGARS CENTRALA RÅD. OKTOBER 1947.(NATIONALARKIVET)

VAR KAN MAN BOCKA I FÖR ATT RÖSTA FÖR ELLER EMOT KOMMUNISTERNA ELLER DE PARTILÖSA?
(EIHR)

BEGRÄNSNING AV MEDBORGARSAMHÄLLETS MÖJLIGHETER

Medborgarsamhället består av de frivilliga organisationer, samfälligheter och rörelser som bildas på medborgarnas eget initiativ inom ramen för gällande rättsliga normer. I Sovjetunionen var medborgarsamhällets möjligheter begränsade och under statens och det kommunistiska partiets stränga kontroll. Det var endast möjligt att bilda och driva samfälligheter i mycket specifika syften och endast medlemmar i det kommunistiska partiet fick ingå i deras ledande organ. 1966 bildades t.ex. Estlands Naturskyddsförening. Initiativtagaren bakom idén, Jaan Eilart, insåg tidigt att han som partilös inte har några utsikter i organisationens ledning och till föreningens ordförande utsågs Edgar Tõnurist, en kommunist som tillhörde nomenklaturen och ESSR:s Ministerråds viceordförande. 1967, efter tio års motarbetande från statens sida, gavs grönt ljus för bildande av Estniska SSR:s Jägarförening, dock under ledning av partiet och statliga organ. Föreningens stadga diskuterades aldrig i några jägarorganisationer. Under perioden 1949–1957 bildades bl.a. Estlands frivilliga brandkår, men även deras verksamhet skulle bedrivas under ledning av olika partiorgan och -råd. Inom ramen för M. Gorbatjovs nykterhetskampanj tvingades företag att bilda egna underorganisationer för nykterhetsrörelsen. Eget initiativtagande tilläts inte på någon nivå, ledning av alla organisationer skulle ske under medverkan av partimedlemmar och statstjänstemän.

FÖR SOVJETMAKTEN VAR DET VIKTIGT ATT ÄVEN JÄGARE LEDS AV TROGNA PARTIMEDLEMMAR. EN BILD AV ORDFÖRANDEN FÖR ESTNISKA SSR:S JÄGARFÖRENINGS TALLINNKLUBB, ESTNISKA SSR:S F.D. INRIKESMINISTER M. KRASSMAN. 1970. (NATIONALARKIVET)

TALLINNS FRIVILLIGA BRANDKÅRS AGITATIONSGRUPP UPPTRÄDER PÅ GODKÄNNANDEPROV. JANUARI 1974. (NATIONALARKIVET)

Eelmine Järgmine